inmanejable

2155.
Det suger att vara sjuk. Det är så jobbigt och jag kan inte sova heller.

Idag har jag kört bil alldeles själv :D

Men jag orkar inte skriva allt jag hade tänkt. Men det är tråkigt när folk inte erkänner att de läser min blogg, fegisar!

2137.
Det är bara skiit på tv.

Så jag letar efter de där guldlåtarna med Iggesundsgänget, men det är ju ingen som har dem! Gaargh..
Har iallafall relativt nyligen hemkommit från Uppsala, en natt borta från katten. Men det var trevligt, länge sedan jag åkte någon annan stans än till Bråten och övningskörning. Men jag vill åka och klappa Åsas häst!

För övrigt sjunger Magnus Carlson (Weeping Willows) vääldigt bra *tear in my eye
Då tänker jag på Karmasnbo och den fina lägenheten, hur bra jag hade det där. Visserligen ensam, men jag tyckte så mycket om den lägenheten. Och där lyssnade jag mycket på Magnus Carlson. I min stereo. Solen låg så fint genom gardinerna och katterna sov i mitt fönster. Jag tyckte om mitt rum,  taket, fönstret, sängen och golvvärmen. Jag tyckte om badrummet och köket och hallen, ytterdörren och trappen. Och att ibland kunna komma hem tidigt från skolan.

Men jag trivdes när jag bodde i lägenheten i Västerås sist också. Där var det också solsken genom ljusa fina gardiner. Jag lyssnade på radio i min stereo och läste böcker hela tiden. Jag hade mina klädnypor på dörren med alla fina saker och kort jag tagit och fått. Jag tyckte om den stora balkongen med träd ochs ol och ensamhet. Jag tyckte om att gå förbi mitt fönster på vädringsbalkongen, busa med Nicklas genom hans fönster. Jag tyckte om att vi hade min kista som vardagsrumsbord. Att allt det var vårt, nytt, spännande. Jag saknar lite att åka tåg. Det finns en del låtar som får hjärtat att fastna i halsgropen. Låtar som var tåglåtar, som jag lyssnade på när jag var ledsen eller glad, under just den perioden. Jag saknar att vänta på bussen där, att titta på klockan på Stora gatan för att se om jag skulle hinna med tåget.

Samtidigt saknar jag det gamla. Allt jag är uppväxt med, all natur och alla djur som alltid fanns där. Jag saknar Bockhammar. Mitt gråa rum som jag fick bestämma helt själv. Det fastspikade anteckningsblocket. Lejonet jag ritade på dörren. Min walk-in-closet med mitt badrumskåp fullt av prylar. Mitt stora vita skrivbord. Var tog det vägen egentligen, jag har inte sett det? Där skrev jag dagbok. Jag hade min enorma rottingkorg med mjukdjur. En period en hel vägg täckt av hästaffischer. Diskmaskin, "syrummet" som blev sovrum och alla saker som inte hade någon egen plats. Jag saknar mina marsvin, jag skulle kunna döda för att få kela med ett marsvin! Jag saknar att sitta med dem på gräset, eller invirade in en handduk, nybadade i knät framför tv:n.

När jag en dag flyttar härifrån kommer jag att sakna det för att det är mitt första utan någon annan än mig själv. Och då menar jag mamma, bror, pappa, mormor. Jag kommer att sakna att se katten på den breda fönsterbrädan. Jag kommer att sakna det lite för trånga möblemanget, det evinnerliga diskandet och att klättra uppför stegen och sova i den breda sängen på golvet. JAg kommer att sakna att höra Signe leka med sin pingisboll i duschen, och sedan hennes rus uppför stegen. Jag kommer säkerligen sakna de jäättelånga gardinerna och alla krokar att hänga jackor på.

Jag saknar Bråten också, på något vis. Mest saknar jag stunderna i skrubben. Med Viktor. Men utan Viktor också. Min egen lilla värld. Mitt pyssel, mitt ifred. Min volym på steg tre för att inte väcka alla i rummet intill. Men jag tror, att om jag tänker efter riktigt riktigt noga, så var det nog där jag var allra minst hemma.  Jag tycker ärligt talat inte alls om att åka dit. Ibland nästan äcklas jag. Jag gör det, för jag måste ju. Min mamma är där och min bror är där, och min katt är där. Jag måste dit ibland. Men när jag kommer dit blir jag ledsen. Det slår aldrig fel, jag blir alltid ledsen och vill åka hem på en gång. Det var så redan innan jag flyttade, om jag tänker efter.

Jag antar att det betyder att man aldrig blir helt nöjd, men kanske aldrig helt missnöjd heller.
Just nu har jag det bra. Jag har Viktor och Signe och de är mitt allt. Men sen kommer det till de ensamma kvällarna. När jag tagit körkort eller pratat med hyresvärden eller läst något i tidningarna. När jag inte vill annat än ringa till mamma. Men jag vågar inte. Jag nästan hatar att hon har ett eget liv, missförstå mig rätt. Det är inte så att jag är avundsjuk på hennes familj, men jag känner att jag är inte riktigt färdig med henne än. Jag klarar inte av att inte prata med henne flera dagar i veckan. Men jag låter bli att ringa hela tiden, för det är socialt missanpassat. Och sen blir jag jätteledsen när jag inser att hon inte ringt på en hel vecka.

Vad ska det bli av mitt liv?
Jag ska nog lyssna lite mer på musik och sörja i min tjocka bok.

2215.

Jag har beställt en födelsedagspresent som hinner komma hem innan bror fyller år, det är bra. Den var fin.
På tv är det Mannen med järmasken som jag tänkte titta på, men jag har glömt det.

2347.
Jag längtar, längtar, längtar.
Bort.

Jag är trött, har inte gjort ett dyft sen jag kom hem. Ransom på tv, men jag missade såklart allt utom slutet. Men den är bra i vilket fall. Jag funderar på att somna på soffan en stund ):

2209.
Tänkte flukta lite på American Idol och skratta åt folk som är kassa men tror att de är skitbra.

Jobbet gick sådär idag. Johan var sjuk, jag fick ont i halsen och det började en ny grabb, Leo.
Inte bli sjuk, inte bli sjuk, inte bli sjuk.
Har stora förväntningar på spanskakursen.

2104.
Det är så ensamt om kvällarna ):

Det är skönt att ha körkortet avklarat, att veta att det inte kommer att gå flera timmar i veckan åt att åka buss eller cykla till körlektioner, köra bil och försöka lära sig allt på en gång, och sen hinna vara hemma någon timme innan det är dags att jobba. Och plugga.

Nu är det bara jobbet kvar, och den nya spanskakursen, som antagligen kommer att vara mycket roligare.

Mamma blev hysteriskt rörd av Smokie-biljetterna, och ännu mer glad över mitt körkort ^^ Det var kul, och skönt att få det avslöjat. Och skönt att se att det gick hem. Nu är jag mest jättetrött, och jag orkar inte diska ):
Jag ska fixa iordning allt till imorgon, men jag är verkligen inte sugen på att cykla i det här kalla vädret. Men ibland måste man, antar jag. Hoppas att spanskan blir kul, verkligen. Lite jobbigt att behöva göra om alt igen, betala kåren, skicka papper till csn, få terminklistermärke, skaffa literatur. Bläk.

Så hejdå.

0040.
Jag har nästan pluggat klart, men när man hållit på med samma sak nån timme i sträck så blir man hemmablind på något sätt. Ser inte vad som saknas, vad som ska bort eller vad som är felstavat.

Usch, nämnde jag att jag gick på körlektion med två olika skor i veckan? Och jag upptäckte det inte föränn jag skulle ta av dem här hemma igen :P Men iallafall, både gympadojan och stöveln var mörkbruna, så det kanske inte var någon som såg? Var nog bäst att jag inget märkte faktiskt. Hur bra hade jag mått då?

Imorgon är det fredag, sovmorgon hur länge jag vill för första gången på väääldigt länge. Lämna in tentan. Sen är det lördag, då får jag äntligen.. break the news!

För övrigt njuter jag av de för mig nyupptäckta låtarna. En del covers jag inte visste var covers. Blandat med någon enstaka låt jag snappat upp på ztv.

Montt Mardié - Highschool Drama
Le Sport - Tell no one about tonight
The Ramones - California sun
Weeping Willows - I give you the morning

and so on and so forth...

0712.
Igår tappade jag Viktors tandborste i kattlådan.

Kommer jag någonsin få tentan klar? Det verkar inte så. Jag kör fast och kör fast, och det bara växer över mitt huvud. Idag är jag lite nervig för halkkörningen också, helt i onödan, men ändock. Jag tittat på köttbuljongtärningarna ibland, undrar lite över varför jag inte lägger in dem i skåpet. Det är nog en relativt ovanlig företeelse att ha ett paket buljongtärningar vid datorn. Och nej, jag brukar inte sitta och suga på dem när jag har tråkigt.