inmanejable

2312.
Usch.

Ingen bra kväll, Sandra ledsen.
Känns som alla andra kvällar vid datorn i det här huset. Rätt ensamt och sorgligt.
Jag borde nog bara gå och rulla ihop mig på sängen och somna in en stund. Får ta nya tag imorgon. Jag kanske ska vända kosan hemåt redan då.

Jag känner för att gråta ut i någons armar, och så finns det inga armar att ta till  ):
Saknar min Mp3-spelare. Hur kunde jag glömma den när jag ska åka tåg hem? o: Nä, som sagt. Bäst att jag går och lägger mig och inte tänker mer förän imorgon.

(Jäkla lillebror, han har bara GReen Day på datorn)