37. Trött och småarg. Kanske ledsen..
1931.
Idag har varit en riktig sunkdag på jobbet, jag hoppas det aldrig blir så igen.
Jag var bara deprimerad, ville gråta och åka hem. SKa det vara så?
Och om Johan slutar blir det ju jääääättetråkigt!
Så nu orkar jag ingenting, energin försvinner när man är ledsen.
Det känns som att ingen orkar med mig heller, som att precis alla har något bättre för sig än att prata eller umgås med mig. Det suger stenhårt att vara utanför, även om man varit det hela livet. Sånt går inte över.
Signe hade spridit ut vindruvor över hela golvet inatt, och bitit sönder kvistar och skräpat ner, så det började bra, eller inte. Jag tänker inte promenera föränn det blir mildare väder! Idag var det sviiinkallt. Ont i ansiktet.
Kan inte jag få ta med mig mamma och Viktor till jobbet? Så jag kan krama på dem när jag behöver tröstas? Runi har ju med sig Leo och andra Sandra har med sig Vera ):
Skrev iallafall äntligen slut på dagboken jag började skriva 2004, så nu ska jag börja på en ny, mycket finare som jag köpte en alla hjärtans dag, kanske förra året eller året innan. Jag har längtat. Trist att även den här senaste avslutades med ångestkänslor och ledsamhet. Det lyckas nästan alltid bli så. Typiskt.
Så nu ska jag inte skriva här med, so long!
Idag har varit en riktig sunkdag på jobbet, jag hoppas det aldrig blir så igen.
Jag var bara deprimerad, ville gråta och åka hem. SKa det vara så?
Och om Johan slutar blir det ju jääääättetråkigt!
Så nu orkar jag ingenting, energin försvinner när man är ledsen.
Det känns som att ingen orkar med mig heller, som att precis alla har något bättre för sig än att prata eller umgås med mig. Det suger stenhårt att vara utanför, även om man varit det hela livet. Sånt går inte över.
Signe hade spridit ut vindruvor över hela golvet inatt, och bitit sönder kvistar och skräpat ner, så det började bra, eller inte. Jag tänker inte promenera föränn det blir mildare väder! Idag var det sviiinkallt. Ont i ansiktet.
Kan inte jag få ta med mig mamma och Viktor till jobbet? Så jag kan krama på dem när jag behöver tröstas? Runi har ju med sig Leo och andra Sandra har med sig Vera ):
Skrev iallafall äntligen slut på dagboken jag började skriva 2004, så nu ska jag börja på en ny, mycket finare som jag köpte en alla hjärtans dag, kanske förra året eller året innan. Jag har längtat. Trist att även den här senaste avslutades med ångestkänslor och ledsamhet. Det lyckas nästan alltid bli så. Typiskt.
Så nu ska jag inte skriva här med, so long!
Kommentarer
Trackback